Sverige är ju ett riktigt cykelland, och vi har länge byggt cykelvägar som tar oss tvärs igenom landet, men också runt om i våra trafiktäta städer.

Som ett av världens mest cykelvänliga land är det också självklart att vi ska ha fostrat några stora stjärnor inom cykelsporten vilka presterat väl på den internationella tävlingsscenen. Tre svenskar har haft äran att få bära den gula ledartröjan i sportens mest prestigefyllda lopp, Tour de France, men vi har också kammat hem både VM-guld och OS-guld på både herr- och damsidan i cykling. Framgångarna började redan i 1924 års OS i Paris, med ett brons för herrarnas lag i landsvägscykling. Gunnar Skiöld var en av de svenska männen i laget och var 20-talets stora cykelstjärna i Sverige. 1921 hade han nämligen tagit guld i VM för amatörer i Köpenhamn, vilket var första gången denna tävling hölls. Sedan 1924 har Sverige fortsatt att prestera på världsscenen. Senast vi tog ett OS-guld var faktiskt 2016 i Brasilien, med ett riktigt kanonlopp i mountainbike från Jenny Rissveds, 22 år gammal. Under de knappt hundra åren som gått sedan 1924 har Sverige fyllt på medaljförrådet med många vinnare.

Bröderna Fåglum och 60-talet

Ett av de mest legendariska namnen inom svensk cykling är Fåglum. Alla som tävlingscyklar eller är uppväxta på 60-talet känner säkert igen brödrakvartetten från Vårgårda i Västergötland. Tillsammans vann de brons i lagtempoloppet i OS i Tokyo samt ett silver i det följande OS-mästerskapet i Mexiko. 1967, 1968 samt 1969 vann de dessutom VM-guld i samma typ av lopp och belönades såklart med bragdguldet samtidigt. Av de fyra bröderna var det framför allt Gösta som stod ut, med en vinst i Giro D’Italia, en tredjeplats i Tour De France, och var 1968 rankad som världens bäste amatörcyklist. Idag står bröderna Fåglum staty i hemstaden och betraktas fortfarande som några av Sverige bästa cyklister genom tiderna.

Bröderna Fåglum och 60-talet

Bäckström och Ljungskog

Det finns flera svenska cyklister som har presterat förstklassigt i OS och VM enstaka gånger, men som därefter inte synts till i de stora loppen. 1976 tog Bernt Johansson ett OS-guld i Montréal, 2008 tog Gustav Larsson silver i tempoloppet, och Emma Johansson tog samma år den första svenska dammedaljen i OS. De mest minnesvärda prestationerna är kanske Susanne Ljungskogs VM-guld under åren 2002 och 2003, vilka blev stora svenska nyheter. Utöver detta har hon också vunnit många andra prestigefyllda lopp och varit en viktig influens för andra cyklande kvinnor i Sverige. Hennes manliga motsvarighet från samma generation kan sägas vara Magnus Bäckström. Trots att han inte plockat hem några tyngre medaljer var han 1998 den förste svensk att vinna en etapp på Tour De France, och några år senare kunde han också plocka hem guldet i cykelsportens äldsta lopp: Paris-Roubaix. Bäckström har också varit engagerad som coach och tränare och sysslat mycket med att lyfta intresset för cyklingen i Sverige. Idag ser cykelsporten i Sverige ut att må bra, med nya stjärnor som Rissveds vilka inspirerar kommande generationer. Alternativa cykelsporter som mountainbike och BMX växer i popularitet samtidigt som de åtnjuter större respekt i cykelvärlden.

Bäckström och Ljungskog