Att cykla mountainbike kan innebära många olika saker, då det här är den cykelsport som har flest discipliner.

Sportens mångsidighet kanske är en av anledningarna till att den vuxit i popularitet och att de som en gång testat verkar fastna för livet. Det höga tempot och den tuffa fysiska utmaningen är andra faktorer som gör att ju mer man tränar mountainbike, desto roligare blir det då ganska snabbt blir bättre och bättre. Sedan 1996 är mountainbike en OS-gren och i den senaste upplagan av tävlingarna tog Sverige ett efterlängtat OS-guld i ett riktigt bragdlopp signerat Jenny Rissveds. Idag tävlar man främst i cross-country, som disciplinen i OS kallas, men det finns runt ett tiotal andra variationer som ställer olika krav både på cyklister och på cyklarna.

Med rötterna i USA

Som det amerikanskt klingande namnet antyder har mountainbike sitt ursprung i USA. Detta i kontrast till många andra cykelsporter som främst har utvecklats i Europa, med Frankrike som epicentrum för sporten. Man daterar mountainbikens födelse till 1976, då ett gäng kompisar för första gången tävlade mot varandra ned för Mount Tamalpais norr om San Francisco. Den tre kilometer långa sträckan hade en fallhöjd på 400 meter med ett ojämnt underlag av grus, och plötsligt hade en helt ny cykelsport fötts. Terrängcyklarna för mountainbikecykling utvecklades snabbt med olika typer av dämpning, tjockare hjul samt skarpa bromsar som möjliggör de snäva svängarna och plötsliga tempoändringarna. Trots att mountainbiken saknade både skärmar, pakethållare och lås blev cyklarna oerhört populära även i stadsmiljö under 80-talet. Deras lite tuffare utseende och kraftigare konstruktion lovade mer action än de klassiska stadscyklarna.

Med rötterna i USA

Olika typer av cyklar för olika discipliner

De olika typerna av mountainbikes är framför allt indelade i fyra kategorier utifrån dämpningen i konstruktionen. Odämpade cyklar kallas helstela, cyklar med stel bakdel men dämpad framgaffel kallas hardtail. Heldämpade cyklar har dämpning på både fram- och bakhjul medan en softtail har en svag dämpning baktill. Cyklar man OS-grenen cross-country använder man en lättare cykel på 9 till 14 kilo, med en mindre fjädring antingen fram eller baktill. I denna gren finns både snabba utförsbackar och krävande uppförsbackar, men inga stunt-moment. Enduro, freeride och downhill är alla discipliner där man cyklar framför allt utför i brant nedförsterräng på tyngre cyklar. Detta ställer högre krav på bromsarna och man cyklar ofta heldämpade cyklar med stort omfång på fjädringen. En helt annan typ av mountainbikesport är trial eller north shore där man cyklar extremt lätta och små cyklar helt utan dämpning på små banor fyllda av hinder där cyklisterna ska genomföra snygga tricks samtidigt som man ska undvika att sätta ned fötterna. Trialcyklar saknar ofta sadel då denna mest är i vägen för förarna som ändå står upp hela tiden. Andra discipliner inkluderar dirt jumping, urban eller street vilket är en slags fusion mellan mountainbike och BMX, samt mountain-cross eller 4X-racing där fyra cyklister tävlar samtidigt på en och samma bana. Single-speed är en mindre vanlig mountainbikesport där man helt enkelt bara har en enda växel på cykeln, vilket är en stor utmaning i ojämn terräng.

Olika typer av cyklar för olika discipliner